Hösten kom av sig
Jag har verkligen njutit av den färgsprakande hösten, kameran har fått jobba hårt men just när löven började falla hände något oväntat och sorgligt, Staffans pappa har lämnat oss och nu står jag brevid och försöker trösta och stötta.
Jobbigt för hela familjen men det är självklart tuffast för Staffan. Jag vill inte gå på mera begravningar, nu får det vara nog. Ska en 7-åring behöva leva med döden så nära om och om igen.
Man kan tycka att det borde var nog nu och spciellt för barnen, tycker att både Alwin och Moa har varit fantastiska både med att besöka Hasse på sjukhuset och även att ta farväl av honom efter att han somnade in. Trots allt innebär livet både sorg och glädje!
Glädjen och deras positiva inställnig kommer att gå före det sorgliga i längden. Ha det nu så gott ni kan så ses vi den 6 februari och den glädjen vi såg i barnens ögon igår när de fick berätta för oss om resan till Thailand har etsat sig in i våra hjärtan! KRAM <3 <3 <3